För ganska exakt 1 år sedan gick vattnet med Philip. Och det bev ganska brått in till förlossningen. 2½ timme senare var han här. Kl 00.12 den 28 April. Vår älskade Philip! Tänk att det snart har gått 1 år sedan han kom. Förstår inte vart tiden har tagit vägen. Det känns som någon har tagit den. För fy så fort det har gått! Det är nog först när man får barn som man inser att tiden går för fort. Innan dess är livet ganska "platt".

Det finns mycket jag ångrar här i livet. Men mina underbara pojkar är något jag aldrig kommer ångra. Det finns inget som kan ersätta dem och ett liv utan dem skulle vara meningslöst! Låter kanske konstigt, men jag vet inte vad jag skulle gjort utan dem! De är mitt liv, den luft jag andas. Mitt allt! Det går helt enkelt inte beslriva hur mycket de betyder för mig. Och John, han som kom som en överraskning för både mig och Micke. Totalt oplanerad, men så otroligt älskad!  Om John inte hade kommit så hade nog våra liv sett helt annorlunda ut idag och jag kan verkligen inte tänka mig ett annat liv. Att leva med någon annan. Det finns bara inte!

Vi är den perfekta familjen. 2 underbara barn, 2 totalt miss anpassaade hundar, Blondie och Miffo. 1 ponny, 2 bilar och det där gröna huset som ingen vet finns. Det enda som saknas i vårat liv är den där gården. Men den kommer, kanske i morgon, kanske om 5 år! Och när den kommer är vi redo!

Jag älskar min underbara familj. Micke, mannen i mitt liv. John, den bästa överraskningen i hela mitt liv!, Philip, han som gjorde vårt liv fulländat. Diezel, den fega rottan som alla hatar men ändå älskar. Nickie, hon som gör att solen ser blek ut. Bamse, busen som alla bara älskar!

Jag måste nog säga det igen. Jag älskar min familj och skulle inte byta bort någon av dem! De är helt perfekta på sitt egna lilla vis. Vi är inte normala, och kommer aldriog bli. Och så länge vi har varandra så klarar vi allt!