Igår ringde jag Kirurgen i Ljungby vid 16.45 för att få operationstiden. För den hade vi inte fått. Min fasa var att vi skulle få en tid sent på dagen och att John inte skulle få äta något:/ Men som tur var så fick han den första tiden den dagen. Dvs 07.30. Så kl 19.00 igår åt han och drack för sista gången innan op Och efter det så tvättade vi honom 2 ggr med speciella svampar. Hemska avampar! John tycker i vanliga fall inte om att man tvättar håret och det blev inte så lätt att lkunna tvätta honom alls. Han grät och skrek och var hysterisk:( Redan då undrade jag hur vi skulle klara oss igenom operations dagen. Men efter det somnade han lugnt och sov hela natten.

Och så ringde klockan 06.00 och jag och Micke steg upp. vi hade bestämt innan att låta John sova så länge vi bara kunde. Detta iom han varken fick äta eller dricka. Än en gång skulle han tvättas med dessa j*vla svampar:/ Gråt och skrik igen! att de inte kan fixa något bättre till små barn. Nåja det är över nu iaf. Vid 07.15 packade vi in oss och körde till sjukhuset.

På sjukhuset anmälde vi oss och fick komma in direkt. John fick en fin vit rock på sig och de ville jag skulle sätta på honom embla plåster. Där sa jag nej direkt! När han ändå skulle sövas så kan de lika gärna sticka honom när han sover! Så så fick det bli. John var inte alls road av det hela men inte ledsen utan mer uttråkad. Läkaren kom in och kollarde upp och ritade där de skulle operera (ljumsken). John var så där road men satt snällt stilla. Efter det kom en sköterska in med lugnande som de ville John skulle dricka. Jo det gick så där. Men vi fick i honom lite. Det störde både mig och Micke att vi inte hade fått någon information alls att han skulle få lugnande innan operationen. Inte heller ang embla plåsterna. Detta tyckte sköterskan vi skulle ta upp och vi kommer ta upp detta. Så både jag och Micke blev faktiskt irriterade av den bristande information vi fått. Men men gjort är gjort och vi var på plats.

Vis 08.30 kom narkosläkaren in och John hade blivit ytterst lite lugn. Här sa jag hej då till min älskade John. Och det var fruktansvärt hemskt! Tårarna var extremt nära. Micke följde med honom som vi planerat och jag fick vänta själv i väntrummet. De längsta 15 minuterna i mitt liv! Sen kom Micke tillbaka och även han tyckte det var fruktansvärt jobbigt! John somnade i Mickes knä utan en tår på kinden. Vår tappra pojke! Operationen beräknades ta ca 45-60 minuter.

Vi gick ner till cafeterian och åt lite frukost. Eller tvingade ner den. Jobbigt var det och tankarna var hela tiden någon annanstans! Efter ganska exakt 50 minuter ringde de från kirurgen till Micke. Allt hade gått bra och de ville att vi skulle komma upp för att vara där när John vaknade.

Allt gick smidigt och vi kom dit innan John kom från operationen. De hade bara väckt upp honom på operationen och sedan hade han somnat om. Så de kom bärande på honom när vi satt och väntade. Det var jobbigt att se honom med dropp, syre och andra slangar kopplade. Vi visades in på uppvaket och John fick ligga i Mickes knä. Så söt och rofylld när han sov! Han kopplades upp till annan syrgas och en monitor som övervakade puls och hjärtslag. Klockan var nu ca 09.30. Det dröjde 1 timme innan han vaknade till första gången. Då tittade han upp och var lite ledsen, men fortfarande inga tårar. Han somnade om efter 10 minuter och sov sedan fram till 13.00. Då vaknade han till mer och han fick en glass, diplom, ballonger och klistermärken. Vår tappre lille pojke. Fortfarande inte en tår. Och han verkade inte ha ont alls. Han var bara irriterad över alla slangar.

När han varit vaken i ca 30 min så började vi klä på honom och droppet plockades bort. Skönt tyckte John! Och vi vandrade så sakta hemåt. Oftast så åker man hem 1-2 timmar efter operationen. Men då John var så medtagen så fick vi stanna kvar lite extra. Vilket kändes skönt för vår del också! Läkaren kom givetvis och kikade på honom och talade om att allt gått jättebra och att vi ska på återbesök om ca 1 månad. Stygnen ska släppa själva och vi ska bara hålla koll på att det läker rätt. Han har fått lokalbedövning vid såren och detta påverkar även hans förmåga att gå. Så än så länge blir det att bära honom. Detta kommer släppa under kvällen coh han bör kunna gå normalt då. Givetvis kan såren sträcka.

Nu är vi hemma. Vi har ätit lite middag alla tre och efter det somnade John om igen. Strax ska jag väcka honom för att ge honom lite alvedon. Är riktigt dumt om han vaknar om 1 timme av att han har ont. Han har 2 sår. Ett i höger ljumske och ett på höger pung. Båda har några stygn coh plåster ovanpå. Detta ska sitta kvar tills det lossnar. Nu hoppas vi på ett snabbt och komplikationsfritt tillfrisknande! Och för allas skull så uppskattar vi lite lugn och ro och inte massa besök. John behöver vila och vi vill undvika ev sjukdomar så långt det går. Det enda som vi ska göra nu är att kontakta sjukhuset igen pga den bristfälliga info ang embla och lugnande vi fått innan. Så får det faktiskt inte gå till och sjuksköterskan blev minst lika upprörd som vi när hon fick reda på att vi inte visste något om det. Nu blir det vila och vila för vår del. Jag har säkert glömt något. Men så är det när tiden inte riktigt vill vara med och man är nervös och orolig.

Och så fick John med sig ett fint diplom, klistermärke och ballonger. Och givetvis glass!

För er som ej varit med från början så hade John en testikel som ej var på plats i pungen utan låg i ljumsken. Detta opereras pga att testikeln ej mår bra av att ligga i ljumsken. Det är en ökad risk för cancer och problem med fertiliteten. Därför tog vi beslutet att låta operera John så fort det gick.