Hade bestämt mig för att amma under tiden, för hade fått höra att de inte skulle skrika så mycket då. USCH!!!!!

För att göra en lång historia kort. Micke hämtade mig och John kvart över två. Kom dit och förklarade för BM att jag inte tyckte om det, och att jag hade bestämt mig för att stanna hemma. Men ändrade mig i sista minut. Hon bara tittade på mig som om jag vore dum i huvudet=/ Förklarade då att jag ville amma under tiden han fick sprutorna. Varpå hon säger "Ja det kan man ju göra..." Och inget mer. Inga uppmuntrande ord om att det e ju en bra idé eller vad bra att du valde att föjla med!

Nåja. Jag satte mig ner och ammade min ängel. Första sprutan grimaserade han lite, men fortsatte suga. Andra sprutan började han storgråta och givetvis jag med. Vi grät i kapp i säkert 10 min. Under denna tid sa sköterskan inte ett enda ord!!!!!! Inget uppmuntrande om att det går över eller att nu är det klart . Eller ja vad som helst kunde hon sagt! Fick honom sedan att suga lite till. Hon sa inget fören Micke frågade om de fick ont i benen och när febern kommer om de får någon. 

Förstår att det inte var hennes fel att det gjorde ont. Men hallå! Kan man inte säga ett enda tröstande ord??

Nej fy fan. Kärringar utan känslor vill jag inte träffa igen! 

Nu mår min lille prins bra och har säkert glömt den "elaka satkärringen". Men det har inte hans mamma gjort!