Aldrig har jag velat något så mycket som nu

 Oj det blev en lång rubrik. Men jag är så less på att vi inte kommer till ro på vår egna gård. Jag ska egentligen inte klaga alls. Jag har en underbar svärfar som hyr ut ett hus till oss. Stor tomt och vi får renovera och fixa och dona som vi vill. Men det är inte gård. Vi kan inte bara släppa ut hundarna vid för våg. Kan inte få för oss att ta en tur ut i stallet och rida. Kan inte gå ut och bygga en koja i skogen. Allt måste planeras, och jag är så trött på detta planerande som ändå aldrig går osm man vill! Och pojkarna. De är så stora att de "kräver" större yta att leka på. De behöver egna rum där de kan vara för sig själva och leka. Usch så jag klagar, men i 4 år har vi letat. Budat på 3 objekt och som ni märker har vi förlorat alla. Just nu känns det som att jag vill ta första bästa gård som kommer ut på hemnet. Vi var och kikade på en förra veckan. Markerna älskade vi, den gamla stilen och ytan, nybyggt stall och välvårdat hus. Men den ligger 13 km från statsgränsen, det finns inget kök, bara 2 sovrum, liten toalett, helt fel inredning i stallet och planlösning, lite nära vägen. Skulle vi köpa det skulle vi få börja med att blåsa ut hela huset och stallet och bygga om. Visst det skulle inte vara omöjligt, men avståndet. Är det värt att ha 15 km till jobbet? När vi egentligen vill ha max 10 km? Det är så svårt det är! Som sagt markerna och läget är verkligen bra! 

Nej nu ska jag inte klaga mer utan umgås med 2 underbara pojkar! <3 Någon dag ska vi sitta på vår egen veranda och se hästarna beta i hagen, hundarna busa och ungarna leka.



Kommentarer
Postat av: Jenna - Stockholmsmamma till två ♥

Åh okej, vad hade du tänkt sälja den åkpåsen för? För visst har jag rätt i att de inte finns att köpa längre?

Svar: Hej! Jag har satt den på 500:-
Skicka mail till mig på malinromer@gmail.com om du är intresserad.
Malin

2012-09-04 @ 12:06:17
URL: http://onlymama.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0