Detta inlägg tillägnas en av de bästa hästarna jag känt. Så stor men så snäll! From som ett lamm och helt UNDERBAR!

Han bar oss lika bra i skogen som han bar oss på tävlingsbanan. Ja han bar oss överallt! Visst kunde han busa lite ibland. Men det var ju Intact, allas vår egen gammelman. Gamle Intact som alltid visade vem som bestämde. Lite sur kunde man allt vara när det var matdax. Men så söt du såg ut med dina stora öron.

Och inför varje tävling var du så taggad. Du visste, att när du stod där i gången, blev borstad och knoppad. Att snart skulle vi iväg. Och aldrig svek du oss! Vår gammelman. Lilla jag gick där med dig och aldrig att du försökte gå din väg. Jag klängde mig upp på din rygg, jag halade mig ner. Alltid stod du stilla!

Du lärde mig så mycket. Och alltid fick jag kämpa! Store, store gammelman.

Förra året trodde vi att vi skulle få ta farväl av dig. Men du tog dig igenom det! Jag önskar att jag hade fått sitta på dig en sista gång. Men vem kunde ana.....Nog var man lite naiv och trodde att du alltid skulle finnas där. Store gammelman!

Idag kl 14.00 fick ditt liv sitt slut. Borta är dina dåliga ben och nu springer du som aldrig förr! Store gammelman, Vi saknar dig redan!